Detta är Länsstyrelsens sida tillsammans med JO, JK och alla andra som skrivit handlingar och uttalat sig.

.

JO:s YTTRANDE

.

LÄNSSTYRELSENS YTTRANDE TILL JK

.

JO:s yttrande

Henning Lundberg har också med anknytning till vad han i övrigt anfört begärt uttalande i fråga om ersättningsskyldighet för staten.

2.               UTREDNING

Enligt den dom som kammarrätten i Sundsvall meddelade den 11 december 1987 (mål nr 4561-1987) med anledning av överklagandet ändrade kammarrätten inte länsstyrelsens nu nämnda beslut om återkallelse av auktorisationen.

Genom beslut den 9 februari 1989 meddelade länsstyrelsen i ärendet Henning Lundbergs företag auktorisation tills vidare, avseende verksamhet på båda de nämnda fastigheterna.

 Bilskrotningsförordningen  (1975 : 348, ändrad bl.a. 1981 : 404 och 1987 : 179) innehåller bl.a. följande.

2 §:  Auktorisationen av bilskrotare meddelas ev länsstyrelsen i det län där bilskrotningen i huvudsak skall ske. - Auktorisation meddelas för viss tid eller tills vidare.

3 § första stycket 1: Bilskrotare kan efter ansökan erhålla auktorisation, om bl.a med tillstånd kan behövas enligt bl.a. förordningen (1981 : 402) om handel med skrot, plan- och bygglagen (1987 : 10) och miljöskyddslagen (1969 : 387) har meddelats för verksamheten och till denna hörande upplag, byggnad eller annan anläggning.

9 § har följande lydelse.

11 §: Auktoriserad bilskrotare som upphör med sin verksamhet skall snarast skriftligen anmäla detta till länsstyrelsen. Detsamma gäller om han ej vill utnyttja auktorisationen eller hinder mot att börja rörelsen uppkommer. När anmälan har inkommit förfaller auktorisationen.
Bevis 40:
12 §: Auktoriserad bilskrotare skall utfärda skrotningsintyg, när han mottager skrotbil som är registrerad enligt bilregisterkungörelsen (1972 : 599).

25 § första stycket innehåller bestämmelser om ansvar. De innebär bl.a., att den dömes till böter som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att göra anmälan enligt 11 § eller obehörigen utger sig för att vara auktoriserad bilskrotare. - Ansvar inträder inte, om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

Enligt 4 § förordningen (1981 : 402) om handel med skrot får handel med skrot bedrivas endast av den som har tillstånd till det. Frågan om tillstånd prövas av polismyndigheten i den ort där handeln huvudsakligen skall bedrivas.

Bevis 19:Länsstyrelsens förfarande i strid med ifrågavarande, för förvaltningsförfarandet grundläggande, regler kan anses särskilt anmärkningsvärt med hänsyn till att den förmodade situation, som föranlett ärendet, enligt bilskrotningsförordningen hanteras på annat sätt - inte genom att länsstyrelsen återkallar auktorisationen utan genom ett anmälningsförfarande på initiativ av den enskilde. Enligt 11 § skall sålunda auktoriserad bilskrotare som upphör med sin rörelse snarast skriftligen anmäla detta till länsstyrelsen; när anmälan har inkommit, förfaller auktorisationen. anmälningsskyldigheten är straffsanktionerad enligt 25 § första stycket 3.

Bevis 37:

Det kan emellertid tilläggas, att länsstyrelsen klarare än som skett ("9 § 2 st") borde ha knutit beslutet till den punkt (eller eventuellt de punkter) i återkallelsebestämmelserna som befunnits tillämplig(a).  Den åberopade paragrafen innehåller inte mer än ett stycke enligt den hänvisningsteknik som är att tillämpa i förevarande sammanhang. Det finns däremot tre numrerade punkter. Länsstyrelsen torde ha avsett punkten 2. Det kan noteras, att Henning Lundberg i sin anmälningsskrift utgår från att återkallelsen grundades på förhållanden, som anges i punkt 1.

Bevis 44:Emellertid kan det av andra skäl än Henning Lundberg anfört ifrågasättas, huruvida framställningen var lämpligt utformad. Jag avser den brist på precision som ligger däri, att länsstyrelsen inte knyter de åberopade omständigheterna till bestämda författningsrum i bilskrotningsförordningen eller brottsbalken och inte heller utvecklar sin mening om skälen till att det kritiserade förfarandet skulle innebära, att Henning Lundberg hade "förfarit felaktigt" i ansvarsbestämmelsernas mening. Av länsstyrelsen som sakkunnig myndighet kan ju begäras att den förser åklagarmyndigheten med bästa möjliga underlag även beträffande den rättsliga bedömningen av aktuella objektiva sakförhållanden. I framställningar av ifrågavarande slag - anmälningar till åtal - får däremot godtagas att länsstyrelsen inte går närmare in på subjektiva förhållanden, såsom förekomsten av uppsåt eller oaktsamhet.

I det aktuella fallet grundades det sedermera väckta åtalet mot Henning Lundberg tydligen på en omständighet - avsaknad av skrothandelstillstånd - som länsstyrelsen inte berört i sin framställning och vid tiden för återkallelsen inte kände till.

Henning Lundberg har emellertid enligt meddelad besvärshänvisning kunnat överklaga beslutet, och han har inte uppgett, att han haft några olägenheter av att just detta beslut kom till stånd. Jag lämnar därför frågan.

Vad Henning Lundberg ytterligare anfört i denna del (se avsnitt 1.6) ger mig endast anledning att konstatera, att auktorisation enligt 2 § bilskrotningsförordningen kan meddelas för begränsad ("viss") tid.

Vad Henning Lundberg åberopat till stöd för sina klagomål rörande en länsstyrelsetjänstemans medverkan vid en enskild sammankomst ger inte skäl till antagande, att tjänstemannen skulle ha förfarit felaktigt eller olämpligt i det ifrågavarande sammanhanget.

Ärendet avslutas härmed

Hans Ragnemalm

                                                                 Lars Kinnander       

Justitiekanslerns prövning av det så kallade skrotärendet

Dnr 3223-90-40

ALLMÄNT.

De personer som det så kallade skrotärendet har kommit att handla om är dels Ingemar Persson och dels Henning Lundberg, vilken biträds, såsom länsstyrelsen uppfattat saken, av Björn Jansson.

Ingemar Persson skrev sitt brev till länsstyrelsens styrelse i mars 1990. Länsstyrelsen hade dessförinnan inte haft något ärende som berörde hans bilskrotningsverksamhet sedan mitten av 1980-talet. Länsstyrelsen har däremot haft ett flertal ärenden under hela 1980-talet som berörde Henning Lundbergs och dennes bilskrotningsverksamhet.

Efter det att länsstyrelsen tagit emot Ingemar Perssons brev så gav landshövdingen i uppdrag åt dåvarande länsrådet Stig Modig att undersöka de förhållanden som Ingemar Persson påtalade i brevet och även länsstyrelsens handläggning av Henning Lundbergs ärende. Den genomgång som Stig Modig gjorde låg till grund för landshövdingens svar svar den 5 april 1990 till Ingemar Persson och Henning Lundberg. Även länsstyrelsens styrelse informerades om saken. Under sommaren 1990 tog Ingemar Persson och Henning Lundberg genom jur.kand Bengt Bülow kontakt med länsstyrelsen för att efterhöra om om länsstyrelsen var beredd att betala ett skadestånd till Ingemar Persson och Henning Lundberg. Länsstyrelsen meddelade bland annat den 4 september1990 Bengt Bülow att länsstyrelsen inte är beredd att betala något skadestånd.

Länsstyrelsen har i samband med detta yttrande återigen gått igenom vad som förevarit i ärendet.

Länsstyrelsen har därvid även tagit del av vad Inge Johansson framfört till Justitiekanslern i sitt bemötande av innehållet i Ingemar Perssons brev.

Länsstyrelsen anser för sin del att det inte framkommit några omständigheter som talar för att Inge Johansson genom fel eller försummelse i tjänsten har vållat Ingemar Persson någon skada som kan föranleda skadeståndsskyldighet från staten.

Länsstyrelsen anser även att de fel som JO påtalat i handläggningen av Henning Lundbergs ärende inte är av den omfattningen att de bör föranleda något skadeståndsansvar för staten. Inte heller i övrigt har har länsstyrelsens tjänstemän genom fel eller försummelse i tjänsten vållat Henning Lundberg någon skada som kan föranleda skadeståndsansvar för staten.

Till detta yttrande bifogar länsstyrelsen Inge Johanssons PM 1993-02-12.

JUSTITIEKANSLERNS SÄRSKILDA FRÅGOR.

Länsstyrelsens yttrande följer uppställningen i Justitiekanslerns remiss.

AVSNITT 1     1985 års tillstånd för Dan Lindgren

Länsstyrelsen får som svar på frågorna under detta avsnitt hänvisa till länsassessor Britt Dahlins bifogade yttrande 1993-02-16. Britt Dahlin hade beredningsansvaret för auktorisationsärenden vid den tiden som är aktuell för frågorna under detta avsnitt.

AVSNITT 2     Förloppet kring återkallandet av Henning Lundbergs tillstånd.

Händelseförloppet kring återkallandet av Henning Lundbergs tillstånd har länsstyrelsen beskrivit i sitt yttrande till JO 1989-06-01 i ärende 128-5685-89. Länsstyrelsen får därför hänvisa till det som anförts i yttrandet till JO.

Punkt 1

Det är riktigt att det förekommit kontakter mellan länsstyrelsen och Bilfragmentering AB, Fyrkanten AB och Bilskrotarnas riksförbund. Under den tid då ärendet om återkallande av Lundbergs tillstånd var aktuellt så ringde Bilskrotarnas riksförbund genom advokaten Smedberg till länsstyrelsen vid flera tillfällen för att förhöra sig hur ärendet utvecklades. Förbundets intresse av ärendet hade väckts av andra medlemmar som ansåg att Henning Lundberg inte bedrev sin verksamhet enligt de bestämmelser som gällde.

Under denna period deltog Inge Johansson - efter en förfrågan från förbundet - i förbundets årsmöte och höll därvid ett anförande om den auktorisationslagstiftning som gällde för bilskrotare.

Bevis 11:Under samma tidsperiod - och även senare - har Bilfragmentering AB ringt till Länsstyrelsen för att förhöra sig om vilka tillstånd som Henning Lundberg hade. Under denna tidsperiod så besökte även en företrädare för Bilfragmentering AB länsstyrelsen i samband med en rundresa till sina kunder i Norrbotten. Vid detta tillfälle sammanförde Inge Johansson representanten för Bilfragmentering AB med Gustav Bjelle på dennes tjänsterum. Sammanträffandet var av renodlat formell karaktär.

Under denna period har företrädare för Bevis 14: Fyrkanten AB varit i kontakt med Inge Johansson både telefonledes och personligen. Kontakterna har inte i första hand föranletts av Henning Lundbergs verksamhet utan mera ett behov av att diskutera olika bilskrotningsfrågor som exempelvis Luleå kommuns bilskrotningskampanj. Fyrkanten AB har vid ett senare tillfälle skrivit till länsstyrelsen och yrkat att länsstyrelsen skulle återkalla Henning Lundbergs auktorisation som bilskrotare.

Länsstyrelsen har inte tagit initiativ till någon av de kontakter som förevarit. Eftersom Bevis 12:syftet med kontakterna endast varit förfrågningar om ärendets handläggning, befintliga tillstånd och i övrigt av formell art så har länsstyrelsen inte dokumenterat kontakterna. Något sammanträde den 21 augusti för att diskutera Henning Lundbergs ärendet har inte ägt rum. Däremot är det möjligt att det besök som företrädaren för Bilfragmentering AB gjorde på länsstyrelsen vilket länsstyrelsen redogjort för tidigare, ägde rum den dagen.

Punkt 2

Enligt länsstyrelsens uppfattning så kan sådan skrotning som kräver tillstånd enligt bilskrotningsförordningen endast bedrivas på den fastighet där man har tillstånd. Detta hänger samman med att länsstyrelsen i samband med tillståndsgivningen även tar ställning till om platsen för verksamheten är lämplig ur miljösynpunkt.

Punkt 3

Anledningen till att länsstyrelsen återkallade Henning Lundbergs auktorisation var att länsstyrelsen fått uppfattningen att denne upphört med verksamheten i Norra Sunderbyn. Bakgrunden är i korthet följande.

År 1981 anmälde Henning Lundberg till länsstyrelsen att han flyttade sin verksamhet från Norra Sunderbyn till Storhedens industriområde. Länsstyrelsen behandlade anmälan som ett miljöskyddsärende eftersom bilskrotningsverksamhet är anmälningspliktigt enligt miljöskyddslagstiftningens bestämmelser.

Länsstyrelsen beslutade den 9 maj 1983 dnr11.1949-1058-83 att meddela Henning Lundberg råd med stöd av miljöskyddslagen som bl a innebär dels att de fordon och pressade skrotbilar som fanns på fastigheten Sunderbyn 12:18 skulle bortforslas samt dels att området skulle avstädas och iordningställas. Arbetena skulle vara avslutade senast den 31 oktober 1983. Beslutet hade tillkommit mot bakgrund, av att verksamheten med bilskrotning skulle upphöra i Sunderbyn 12:18 och flyttas till Storheden.

Den 14 juni 1984 besökte Inge Johansson i anledning av ärende 1147-2358-83 Henning Lundbergs anläggning i Norra Sunderbyn och konstaterade därvid bland annat att verksamheten upphört och att endast 5 - 6 fordon fanns kvar inom området.

Eftersom länsstyrelsen varit av uppfattningen att verksamheten upphört har länsstyrelsen inte debiterat Henning Lundberg någon tillsynsavgift enligt miljöskyddslagstiftningen beträffande verksamheten i Norra Sunderbyn.

Bevis 21:I januari månad 1985 tog länsstyrelsen i ärende 1147-299-85 upp frågan om den auktorisation som länsstyrelsen meddelat Henning Lundberg år 1976 kunde avföras. Länsstyrelsen skrev därför den 30 januari 1985 till Henning Lundberg och frågade hur det förhöll sig med verksamheten i Norra Sunderbyn. Ärendets handläggning - som avslutades den 18 september - har tidigare i detta yttrande kommenterats av Britt Dahlin. Inge Johansson kände till att ärende 1147-299-85 hade initierats. Även om han inte fick någon kopia av påteckningen den 18 september 1985 så kände han till att ärendet inte ledde till att Henning Lundbergs auktorisation upphörde.

Efter det att ärende 1147-299-85 avslutats har inte länsstyrelsen haft något ärende beträffande Henning Lundbergs anläggning i Norra Sunderbyn förrän länsstyrelsen år 1987 återkallade auktorisationen.

När länsstyrelsen tog beslutet så hade länsstyrelsen mot bakgrund av det som nu redovisats inte anledning tro annat än att verksamheten upphört. När Henning fått beslutet så vände han sig omedelbart till länsstyrelsen och gjorde gällande att han fortfarande bedrev bilskrotningsverksamhet på sin fastighet i Norra Sunderbyn. Länsstyrelsen kunde mot Henning Lundbergs påstående inte hävda att bilskrotningsverksamheten hade upphört helt och hållet. Det var därför naturligt att för länsstyrelsen att genast rätta till det fel som länsstyrelsen begått. Det gjorde länsstyrelsen  genom att den 13 oktober 1987 häva återkallelsebeslutet.

Punkt 4

Länsstyrelsen borde ha kommunicerat med med Lundberg sin avsikt att återkalla dennes tillstånd innan länsstyrelsen fattade beslutet den 21 september 1987.

Bevis 25: Länsstyrelsen återkallade Henning Lundbergs tillstånd därför att länsstyrelsen på sätt som redovisats under förra avsnittet fått uppfattningen att Lundberg slutat med sin bilskrotningsverksamhet. Länsstyrelsen hade fått den informationen genom Inge Johansson som - vid denna tid - hade som arbetsuppgift att att utföra länsstyrelsens tillsyn enligt miljöskyddslagen över de bilskrotningsanläggningar som fanns i länet. Grunden för återkallandet var enbart att Henning Lundberg skulle ha upphört med verksamheten. Det diskuterades aldrig - såvitt länsstyrelsen nu kan komma ihåg - om Henning Lundberg skulle ha överlåtit sitt företag till någon annan eller inte.

Det kan i detta sammanhang förtjäna att ovannämnas att länsstyrelsen under september månad 1987 även handlade andra återkallelseärenden av auktorisation av bilskrotare än Henning Lundbergs. Samma dag som länsstyrelsen återkallade Henning Lundbergs auktorisation så återkallade länsstyrelsen - på samma grunder - auktorisationen för en bilskrotare i Boden. Länsstyrelsens åtgärder var således inte enbart riktade mot Henning Lundberg.

Auktorisationen är en form av tillstånd. Ur juridisk-teknisk synpunkt kan diskuteras om ett sådant tillstånd upphör att  gälla omedelbart när det har återkallats eller först sedan återkallelsebeslutet vunnit laga kraft. Se exempelvis Hellners-Malmqvist; Nya Förvaltningslagen; andra upplagan sid 348 ff.

Bevis 22: Länsstyrelsen har konstaterat att frågan inte särskilt reglerats i bilskrotningslagstiftningen. I praktisk tillämpning torde det utan tvekan förhålla sig så att den som får sitt tillstånd återkallat upplever att tillståndet upphör att gälla i samma stund han får del av återkallelsebeslutet. Länsstyrelsens fortsatta handläggning av Henning Lundbergs ärendet har utgått från det förhållandet att återkallelsebeslutet gällde omedelbart.

Punkt 5

Bevis 33:Den mening som Justitiekanslerns fråga avser är enbart en upplysning till Henning Lundberg om beslutets innebörd så att denne inte skulle vara tveksam om vad som gällde.

AVSNITT 3      Förloppet kring Lundbergs nya tillstånd.

Punkt 1

Länsstyrelsen får hänvisa till sitt yttrande till JO där länsstyrelsen har berört händelseförloppet kring den händelse som som Henning Lundberg kallar överenskommelsen.

Länsstyrelsen har följande allmänna syn på den frågeställningen.

Länsstyrelsen är en myndighet och arbetar i enlighet med den lagstiftning och de normer som gäller för myndigheters verksamhet I dessa normer ligger en respekt för enskilda människors rättsställning och enskilda människors rätt att självständigt avgöra hur de vill hantera sina rättsliga angelägenheter. Detta förhållningssätt är djupt rotat på länsstyrelsen och ligger därför långt utanför det möjligas gräns att - som Henning Lundberg tycks mena - låta utgången av ett tillståndsärende bli beroende av om sökanden kan göra en motprestation. Såvitt länsstyrelsen känner till så finns det inte något avgörande från regeringsrätten hur bilskrotningslagen skall tillämpas. Det hade därför ur länsstyrelsens synpunkt varit av värde för rättstillämpningen på området om Henning Lundbergs ärende hade prövats av regeringsrätten.

Punkt 2

När länsstyrelsen i januari 1988 hjälpte Henning Lundberg att skriva en ansökan om en ny auktorisation i Norra Sunderbyn så åtog sig länsstyrelsen att också att hjälpa Henning Lundberg att kontrollera att alla formkrav enligt bilskrotningsförordningen var uppfyllda för hans del. Detta innebar bland annat att Berne Lorefors ringde till polismyndigheten i Luleå för att få bekräftat att Henning Lundberg hade skrothandelstillstånd. När Lorefors fick veta att så inte var fallet utan att skrothandesltillståndet var återkallat sedan lång tid så bad han att få en kopia av återkallelsebeslutet. Länsstyrelsen fick en kopia av beslutet från polisen den 11 februari 1988. Länsstyrelsen skrev därefter den 18 februari 1988 till Henning Lundberg och underrättade honom att polismyndigheten återkallat hans skrothandelstillstånd. Enligt skrivelsen den 18 februari 1988 så bifogade länsstyrelsen en kopia av polismyndighetens beslut.

Punkt 3

Beträffande händelseförloppet som ledde fram till den tillfälliga auktorisationen den 16 maj 1988 får länsstyrelsen hänvisa till sitt yttrande till JO.

Länsstyrelsen avsåg i januari 1988 att förhållandevis omgående meddela Henning Lundberg en ny auktorisation. Då det visade sig att han saknade skrothandelstillstånd och det således inte fanns förutsättningar för en auktorisation så dröjde länsstyrelsen med att ta ställning i ärendet beroende på den naturliga inställningen som finns hos myndigheter att avstå från att göra något som inte står i överensstämmelse med bestämmelserna. Länsstyrelsen insåg emellertid Henning Lundbergs stora behov av auktorisationen. Frågan diskuterades vid flera tillfällen mellan Gustav Bjelle, Berne Lorefors och Inge Johansson. Så småningom enades dessa om att att den bästa lösningen på problemet var ge Henning Lundberg en tillfällig auktorisation. Länsstyrelsen var medveten om att det saknades lagliga förutsättningar för att ge auktorisationen men valde ändå att ge Henning Lundberg en tillfällig auktorisation med hänsyn till det besvärliga läge som denne befann sig i. Beslutet fattades den 16 maj 1988 beroende på att tiden fram tills dess hade behövts för Bjelle, Lorefors och Johansson att diskutera sig samman om beslutet. Vare sig landshövdingen eller någon annan inom länsstyrelsen hade under den tiden varit i kontakt med Bjelle, Lorefors eller Johansson för att få någon lösning till stånd i ärendet.

Punkt 4

Länsstyrelsen hade på hösten 1987 återkallat Henning Lundbergs auktorisation därför att han bedrev verksamheten på ett sätt som inte stämde med bestämmelserna. Det sedvanliga betraktelsesättet när ett tillstånd återkallats torde vara att det inte är lämpligt att ge ett nytt tillstånd till samma person förrän det har förflutit en viss tid. Hur lång tid det rör sig om är endast undantagsvis angivet i lagstiftningen. När länsstyrelsen i början av 1988 övervägde att ge Henning Lundberg en ny auktorisation så var länsstyrelsen medveten om att det endast gått en kort tid sedan länsstyrelsen återkallat auktorisationen och att det - allmänt sett - inte är brukligt att ge ett nytt tillstånd efter så kort tid.

Länsstyrelsen ansåg sig emellertid ha möjlighet att göra ett avsteg från vad som är brukligt därför att Henning Lundberg hade förklarat dels att han förstod varför auktorisationen hade återkallats och dels att han insåg hur han skulle bedriva verksamheten på ett lagenligt sätt. Länsstyrelsen fäste också vikt vid att verksamheten är samhällsnyttig.

När Henning Lundberg fick de nya auktorisationerna så avsåg dessa de platser - Norra Sunderbyn och kvarteret Skotet i Luleå - som han önskade. Henning Lundberg har vid flera tillfällen muntligen framfört att han vill ha tillbaka det tillstånd som länsstyrelsen återkallade. Länsstyrelsen har förstått hans önskemål på så sätt att han önskat att den handling som utgjort hans tillstånd sedan 1976 åter ska gälla. Länsstyrelsen har informerat Henning Lundberg att det inte är möjligt att tillmötesgå honom på den punkten.

DE SOM BESLUTAT

Beslut om detta yttrande har fattats av chefsjuristen Gustav Bjelle efter föredragning av länsassessor Berne Lorefors.

Gustav Bjelle

Berne Lorefors

"Är hellre
övernitisk
än försumlig"

Foto: HÅKAN GIDLÖW

LAGEN FÖRST. Inge Johansson, handläggare på länsstyrelsens miljövårdsenhet, menar att han bara följt gällande lagar och förordningar när han försökt stoppa IP:s bilskrotningsverksamhet.

LULEÅ, Kuriren.

Inge Johansson, handläggare på länsstyrelsen miljövårdsenhet, säger sig inte ha något personligt emot Ingemar Persson (IP). Men han vill sätta stopp för den typ av bilskrotningsverksamhet som IP ägnar sig åt.

Jag är hellre övernitisk än försumlig när det gäller att få företagen att följa lagar och förordningar, säger han.

Och han har stöd av Sveriges Bilskrotares riksförbund och IP:s konkurrent Fyrkantens bildemontering.

Inge Johansson är van vid hårda tag och känner ingen större oro inför en rättslig process kring länsstyrelsens agerande i fallen IP och H. Lundberg & Co.

- Man får räkna med sådant här om man som handläggare väljer att följa lagar och förordningar framför att se genom fingrarna. Jag har ju redan varit i tingsrätten en gång när Övertorneå kommun ställdes till svars för hanteringen av den kommunala soptippen.

Och han tillbakavisar alla påståenden om att han skulle ha använt sig av hot för att få stopp på IP.

- Hot är ett starkt ord. Jag har bara upplyst alla inblandade om vad lagar och förordningar säger, samt vad som kan hända den som bryter mot dessa.

Polismyndigheten i Luleå har avslagit IP:s ansökningar om skrothandelstillstånd, med hänvisning till att förordningen om handel med skrot säger att tillstånd bara skall meddelas till personer som gjort sig kända för redbarhet och i övrigt anses lämplig att bedriva handel med skrot Polisen menar att IP inte uppfyller dessa krav och hänvisar till kronofogdemyndighetens yttranden.

Inge Johansson utgår från att polisen vet vad den gör.

Han visar sedan ett utdrag ur skrothandelsförordningen som säger att; "bilar som yrkesmässigt köps upp för slutskrotning (eventuellt efter tillvaratagande av bildelar för försäljning) och säljs vidare i nedskrotat skick eller för slutskrotning betraktas som skrot. Sådan handel är alltså tillståndspliktig enligt skrothandelsförordningen.

• Prejudicerande

- Enligt förordningen har inte IP rätt att bedriva bilskrotningsverksamhet, i den omfattning han gjort, utan ett skrothandelstillstånd. Och något sådant har han inte haft sedan det tillfälliga tillståndet drogs in 1985.

När åklagarmyndigheten inte väckte något åtal mot IP för olaga skrothandel gick Inge Johansson tillsammans med länsrådet Jan-Olof Hedström vidare till regionåklagaren.

Regionåklagaren tyckte dock inte att att det fanns något skäl att ändra åklagarmyndighetens beslut.

- Men regionåklagaren kom i alla fall fram till att IP "synes" driva sådan handel som fordrar skrothandelstillstånd. Därmed ger han oss i alla fall rätt till hälften.

Inge Johansson ville ha en prejudicerande dom som en gång för alla skulle fastslå att det var olagligt att ägna sig åt den typ av verksamhet som som IP gjort utan skrothandelstillstånd.

- Länsstyrelsen har tagit emot massor av klagomål mot honom, även efter länsstyrelsesammanträdet i våras. Jag menar att man inte kan sitta med armarna i kors när folk hör av sig till oss.

Och han beklagar att den rättsliga prövningen inte gett något positivt resultat, för länsstyrelsens del.

Inge Johansson tillbakavisar alla anklagelser om att han skulle ha förföljt IP. Och trots att han engagerade sig i fallet efter samtal med med IP:s konkurrent Fyrkantens bildemontering tycker han inte att han sprungit någons ärenden.

- Jag menar att lagar och förordningar skall följas, punkt, slut.

Han har hört att vissa personer inom länsstyrelsen betraktar honom som övernitisk.

- Om någon menar att jag är övernitisk så säger jag bara att det är bättre att vara övernitisk än försumlig.

Vid ett tillfälle sade Inge Johansson åt landshövdingen att länsstyrelsen måste agera om H. Lundberg & Co skulle gå in och hjälpa IP.

- H. Lundberg skrev ut skrotningsintyg för bilar som stod uppställda på IP:s gårdsplan, i ett försök att hjälpa IP. Därmed försökte man kringgå gällande föreskrifter.

- Kammarrätten gav oss rätt i den frågan. Det var bara länsstyrelsens välvilja som gjorde att H. Lundberg fick tillbaka sin auktorisation.

• Nöjd med Inge

Leif Merilä, vid Fyrkantens bildemontering erkänner att företaget tog kontakt med länsstyrelsen i ett försök att stoppa IP. Företaget tog också kontakt med Sveriges bilskrotares riksförbund, som tog beslutet att att fråga skulle drivas som ett pilotfall.

- Vi är ett seriöst företag som försöker följa lagar och förordningar. Därför vill vi sätta stopp för oseriösa konkurrenter som agerar enligt helt andra principer, säger Merilä.

- Om en sådan som IP får sin vilja igenom så kan vem som helst starta en bilskrotningsanläggning, utan vare sig auktorisation eller skrothandelstillstånd.

Leif Merilä är mycket nöjd med Inge Johanssons insatser.

- Han försöker rensa upp i bilskrotningsbranschen. Och det behövs verkligen. Som det ser ut idag konkurrerar vi inte på samma villkor.

Henry Gustafsson, ordförande i Sveriges bilskrotares riksförbund är också mycket nöjd med Inge Johanssons insatser.

- Han är ett föredöme. Det är synd att han inte fått cheferna på rättsenheten med sig.

- Den som inte har auktorisation behöver inte tillståndpröva sin verksamhet enligt miljöskyddslagen. Därmed slipper de den kontroll som ska garantera att bilskrotarna fungerar som de ska.

Henry Gustafsson erkänner att IP vunnit de första ronderna i rätten men lovar att Sveriges bilskrotares riksförbund ska komma igen.

- Det finns luckor i lagen idag, som vi måste stoppa igen.

"Tillfällig-
heter"

RENA TILLFÄLLIGHETER.
Berne Lorefors, rättsenheten, menar att det var en ren tillfällighet att länsstyrelsen började intressera sig för Henning Lundbergs auktorisation, samt att det också var en ren tillfällighet att den andra återkallelsen inföll precis när H. Lundberg & Co skulle lämna över IP:s bilar till Bilfragmentering.

LÄNSSTYRELSEN GJORDE FEL.
Gustav Bjelle, chefsjurist på rättsenheten, menar att det var fel av länsstyrelsen att dra in Henning Lundbergs auktorisation som bilskrotare utan att tala med honom först. Men han tycker att länsstyrelsen skött sig bra i övrigt, förutom några smärre formaliteter son JO riktat kritik mot.

- Vi har faktiskt försökt hjälpa Lundberg på alla vis, säger Gustav Bjelle.

Både IP, ägare till bildemonteringsföretaget Luleå begangnade bildelar AB, och Henning Lundberg som driver H. Lundberg & Co, ifrågasätter rättsenhetens agerande i samband med att Henning Lundberg förlorade sin auktorisation som bilskrotare.

IP har tagit kontakt med juristen Bengt Bülow hos advokaterna Kaiding & Ljungdahl & Marcusson i Piteå, som utreder om Luleå begagnade bildelar kan rikta skadeståndsanspråk mot länsstyrelsen för dess agerande i "skrotbråket". Bülow har redan talat om för länsrådet Stig Modig, chefsjuristen Gustav Bjelle och miljövårdsenhetens handläggare Inge Johansson att hans huvudman anser att länsstyrelsens agerande skadat företaget.

Men länsstyrelsens anställda var av motsatt uppfattning,

- De menar att de inte gjort sig skyldiga till något som skulle vara skadeståndsskyldigt.

Bengt Bülow beskriver dock länsstyrelsens agerande som "bestickande".

Länsstyrelsen har försökt klämma åt min huvudman genom att agera mot H. Lundberg & Co.

• Ingen Insyn

Han är medveten om att de oauktoriserade bildemonterarna tar russinen ur kakan, eftersom de kan välja vilka bilar de ska ta emot samtidigt som de inte behöver utsätta sig för den insyn som följer med en auktorisation. Och han ser inget fel i att länsstyrelsen lyssnat till den lobby-verksamhet som konkurrenter till IP och Sveriges bilskrotares riksförbund bedrivit.

- Men jag tycker att länsstyrelsen agerat för hårt utifrån den information man fått.

Enligt Bülow har länsstyrelsen använt hans huvudman som ett pilotfall för att få den oauktoriserade bildemonteringen kriminaliserad.

- Men man lyckades inte i sitt uppsåt. Tingsrätten och sedan även hovrätten friade min huvudman.

Länsstyrelsen anklagas dessutom för att ha försökt isolera Luleå begagnade bildelar AB.

- Genom att dra in Henning Lundbergs auktorisation i olika omgångar, och påverka Bilfragmentering AB så att bolaget inte vågade ta hand om IP:s bilar, försökte man klämma åt Luleå begagnade bildelar.

- Till detta kommer de hot som riktats mot Henning Lundberg och Björn Jansson.

• Lidit skada

Bengt Bülow anser att länsstyrelsen med sitt agerande mot H. Lundberg & Co, samt genom att rikta hot mot Henning Lundberg och Björn Jansson, omöjliggjort en hämtning av de bilar som stod uppställda hos IP.
- Detta har lett till ekonomisk skada för Luleå begagnade bildelar, säger han.
Som ett bevis på länsstyrelsen agerat felaktigt i det här fallet nämner Bengt Bülow att justitieombudsmannen, JO, kritiserat det formella handläggandet när länsstyrelsen återkallade Henning Lundbergs auktorisation.

Men han påpekar samtidigt att det är dyrt för ett företag att driva ett sådant här fall, eftersom det inte räcker med att bevisa att myndigheten agerat vårdslöst. Huvudmannen måste dessutom bevisa att länsstyrelsens vårdslösa agerande verkligen har orsakat honom ekonomisk skada, för att sedan kunna avgöra skadans storlek.

- Vi vill vara säkra på vår sak innan vi går till domstol. En förlust skulle kosta Luleå begagnade bildelar 100.000-150.000 kronor.

Gustav Bjelle tar inte så allvarligt på JO:s kritik.

- Vi pratade inte med Henning Lundberg innan vi drog in hans auktorisation första gången. Det var fel vilket vi erkänt.

- Men han fick ju tillbaka auktorisationen så fort vi upptäckt misstaget.

Den övriga kritiken från JO betraktar han som formaliteter och därför petitesser i sammanhanget.

Gustav Bjelle och Berne Lorefors handlade frågorna kring H. Lundbergs auktorisation tillsammans. Och de berättar att de samrått med Inge Johansson på miljövårdsenheten vid vissa tillfällen.

- Men vi står själva för alla beslut och har inte låtit oss påverkas av någon, säger de.

Henning Lundberg har ett handskrivet papper, underskrivet av Inge Johansson, i vilket Johansson säger att Henning Lundberg inte bedrivit skrotningsverksamhet under de senaste fem-sex åren. Enligt Henning Lundberg utgick rättsenheten från den uppgiften när man drog in auktorisationen, vid första tillfället.

• Annan förklaring

Gustav Bjelle har en helt annan förklaring.
- Vi gjorde en rutinkontroll av registret över länets auktoriserade bilskrotar. Då fick vi för oss att H. Lundberg upphört med sin verksamhet,
Man kan inte påminna sig varför man trodde detta.
- Men när Henning Lundberg hörde av sig till oss rättade vi till misstaget.

IP har i sitt brev till länsstyrelseledamöterna sagt att Henning Lundberg lurades till att skriva ut skrotningsintyg på de bilar som stod uppställda på IP:s mark. Henning Lundberg själv menat att någon dessutom fifflat med skrotningsintygen, så att det verkade som om han lämnat in dem innan han fick tillbaka sin auktorisation.
Nå, följden blev i alla fall att länsstyrelsen drog hans auktorisation en andra gång och lämnade in en åtalsanmälan i vilken Henning Lundberg anklagades för grovt osant intygande.

• Undrade

Gustav Bjelle förklarar åtgärden med att bilregistret kontaktade rättsenheten efter att Henning Lundberg lämnat in en stor bunt skrotningsintyg. Bilregistret undrade om han hade kvar sin auktorisation?

- Då blev vi, på ett eller annat sätt, uppmärksamma på att han skrivit ut intyg för bilar som stod på IP:s mark och därmed inte ingick i H. Lundbergs auktorisation.

Berne Lorefors säger att det är ovanligt att bilregistret ringer upp och frågar om auktorisationer, men förklarar de med att de kanske hade fått en kopia av den första återkallelsen.

Han drar sig också till minnes att det var Hennning Lundberg själv, som beskrivs som en öppen person, som berättade att han skrivit ut skrotningsintyg för bilar som inte stod på hans mark.

När Kuriren frågar honom varför han inte kunde upplysa Henning Lundberg om att han handlat olagligt när de ändå pratade om saken så säger han att han inte kommer ihåg något mer. Kammarrätten ändrade inte länsstyrelsens beslut, varpå Henning Lundberg gick vidare till regeringsrätten.

• Rävsax

I samband med en träff hos landshövdingen visade Henning Lundberg upp sitt kontrakt med IP för Gustav Bjelle.

- Då insåg jag att Henning Lundberg satt fast i en rävsax på grund av kontraktet. Även om han insåg att han var tvungen att plocka över bilarna till H. Lundberg & Co:s mark så kunde han ju inte uppfylla avtalet med IP så länge han inte hade någon auktorisation.
Gustav Bjelle ville hjälpa Lundberg och sade åt honom att komma in med en ansökan om auktorisation.

- Han blev glad och lovade att ta tillbaka sin överklagan till regeringsrätten.

Men när rättsenheten kontaktade polisen fick man reda på att H. Lundberg saknade skrothandelstillstånd. Och utan skrothandelstillstånd går det inte att skriva ut någon auktorisation.

Ärendet fastnade. Men senare på våren bestämde jag mig för att vara bussig och gav Lundberg en tillfällig auktorisation så att han skulle kunna uppfylla sin del av kontraktet.

• Misstag

Gustav Bjelle påpekar att landshövdingen inte haft något med saken att göra.

När Henning Lundberg så småningom fick tillbaka sitt skrothandelstillstånd, efter hårda duster med polisen, fick han även tillbaka sin definitiva auktorisation.

- Polisen hade tydligen gjort ett misstag då man drog in hans skrothandelstillstånd, säger Berne Lorefors.

Både han och Gustav Bjelle menar att de gjort allt för att hjälpa Henning Lundberg. Att hans auktorisation drogs in av misstag vid ett tillfälle, samt att den andra  återkallelsen inföll precis i det ögonblick när han var i färd med att leverera IP:s bilar till Bilfragmentering, skyller de på rena tillfälligheter. - IP:s affärer har inte haft någon som helst betydelse för vårt agerande.