|
Ingemar Persson Boden den 29 september 2008
Till
ANMÄLAN. Anmälare: Ingemar Persson, Apelsingränd 1, 961 48 Boden.
Misstänkta/berörda personer:
Tord Inge Johansson, Adjunktvägen 7, 977 53 Luleå, 480418-XXXX. Klas Anders Berne Lorefors, Järngatan 16, 562 42 Taberg, 430221-XXXX. Bengt Gustaf Alfred Bjelle, Parklyckevägen 10, 70 228 Örebro, 410302-XXXX.
Brott: Brott mot brottsbalken 15 Kap. 1§ och 10§, vilket hade en avgörande betydelse för båda målens utgång. Brotten har skett med uppsåt och har inneburit fara i bevishänseende.
Brottsdatum: Mål nr T 1145-01 onsdagen den 17 mars 2004 och mål nr T 434-04 torsdagen den 7 december 2006.
Som bevis åberopar jag deras egna vittnesmål i de två rättegångarna samt deras skriftliga utsagor, som när de ställs mot varandra, visar att de misstänkta ljugit under ed.
Bakgrund. Länsstyrelsen har anmält mig för att jag drev företaget Luleå Begagnade Bildelar utan auktorisation. Ärendet prövades av tingsrätt och hovrätt som konstaterade att inga fel begåtts. JO har granskat länsstyrelsens handläggning och kritiserat den för att bland annat olagligt återkalla auktorisationen för det företag som jag anlitat för slutskrotning. JO är även kritisk till att de underlåtit att kommunicera med berörda m.m. På grund av länsstyrelsens felaktiga handläggning åsamkades jag betydande ekonomiska förluster. De förhindrade bland annat pressning och bortforsling av fordon från min anläggning. Dessa åtgärder vände sig mot mig och mitt företag och stod i direkt strid mot de lagar och förordningar som de själva skall följa. Länsstyrelsen ville ha bort mitt företag från marknaden, bland annat hade Inge Johansson varnat ägaren till det företag jag hade avtal med för att befatta sig med mig. När man inte fick önskat resultat av de polisanmälningar och åtalsanmälningar som de initierat valde man att stoppa pressning och bortforsling av bilarna och lyckades till slut skada företaget så mycket att jag tvingades i konkurs.
De aktuella målen
där menederna begicks rör min stämning där jag begär ersättning för de
skador länsstyrelsen åsamkat mig. De försöker konstruera en tredjemanssituation för att undgå skadestånd och och väljer att begå mened för att lyckas med detta.
Jag väljer att behandla de tre tjänstemännen var för sig.
Inge Johansson. 1. ”Sen upphörde den här auktorisationen som sagt var, den förlängdes inte och för det han fick inte skrothandelstillstånd av polisen på grund av ekonomiska problem”. Sanningen är att Ingemar Persson vid den tidpunkten inte hade förnyat sitt skrothandelstillstånd och då inte hade några ekonomiska problem. Mened.
”Sen, nåt år efteråt, om det var -85 det blev så så eftersom jag var ute å tittade på den bilskroten så meddelade jag rättsenheten vilka bilskrotare som hade lagt ned alltihop”.
Syftet med Johanssons felaktiga uppgifter är att ge sken av att det inte specifikt rörde sig om min verksamhet utan mer var en generell åtgärd som utförts långt tidigare. Parentetiskt kan även sägas att den plötsliga brådskan med ärendet 1987-09-02 var att förhindra Bilfragmentering att ta hand om bilar som då var uppställda på min anläggning.
Ställt utom allt tvivel är i vart fall att Johansson på fråga av JK sagt 1985 i rätten medan handlingar som styrker tidpunkten visar 1987. Således mened.
3. ”Ja han hade ju kvar sin auktorisation, men han hade ju ingen auktorisation på Storheden den var ju i Sunderbyn den”.
Verkligheten är att Lundberg hade auktorisation på Storheden. Enligt länsstyrelsens beslut 1980-12-12 (Bil. 2) framgår att auktorisationen avsåg Storheden. Således en ren lögn i rätten och bevisad mened. Johansson har tagit del av beslutet och senare själv meddelat beslut om miljökrav m.m. på Storheden. (Bil. 3)
4. ”Ärendet först som anmäldes enligt miljöskyddslagen var H. Lundberg & Co första beslutet som gäller den anläggningen på Storheden det är H. Lundberg & Co alltså den fysiska ägaren sen ändrade det namn till KB Dan Lindgren eller nåt sånt där Dan Lindgren KB eller nåt sånt där så att det ändrades det hade nånting att göra mellan mellan mellan Henning, Henning Lundberg och Dan Lindgren eller nåt sånt där. Och när de ändrade namnet så, det gick i i ett nytt namn”.
Verkligheten var att verksamheten aldrig ändrat namn eller gått i ett nytt namn. Således en ny ren lögn som måste innebära mened. (Bil. 4) Även företagsregistret visar att Johanssons vittnesmål är lögn.
Nej, du hade ingen
kännedom om att Lundberg och Bildelar kanske samarbetade på något sätt? Så du kände inte alls till, kände du till att det fanns något samarbete mellan Lundberg och Bildelar? Johansson: ”Nej”. Även domaren frågar i tingsrätten: Men när var det du, det fick jag inte klart för mig, när var det du fick första gången reda på att Henning Lundberg och Ingemar Persson hade affärer ihop? Johansson
ordagrant: ”Ja det var ju när He Henning pratade med mig om att han
skulle gå in och skriva skrotintyg på bilarna som som Ingemar Persson
hade på Skotet där”. Han frågade mig om han ringde om det hela det var
då då jag sa det här är inte riktigt sa jag det var en ren upplysning
om…, som jag sa till Henning Lundberg när jag gick in där att jag varna
och sa att det här du kan inte göra på det sättet därför att du får inte
skriva det”. ”Ja, det måste ju
vara för han har skrivit dom, det måste ju vara före innan innan innan
det blev aktuellt så så pratade jag med honom om han var upp eller
ringde det kommer jag inte ihåg det var då jag jag gav han det rådet det
här är inte riktigt du kan inte göra det, du är inte auktoriserad på
Skotet, du är ju auktoriserad i Sunderbyn. Han hade han hade inte gjort
det han hade inte skri.. ja jag gav han det rådet”. Bevisligen ägde Inge Johansson vetskap om Lundbergs och Bildelars samarbete när han meddelade rättsenheten eftersom han själv säger att Lundberg, som då hade auktorisation, hade pratat med honom om att skriva ut skrotningsintyg på bilarna som Ingemar Persson hade på Skotet. Likväl säger han på JK:s fråga att han inte kände till att det fanns något samarbete mellan Persson och Bildelar. Således mened. Uppgiften är dessutom felaktig och missvisande. Lundberg hade vid den tidpunkten auktorisation beviljad av länsstyrelsen på Storheden. Uppsåtet var att förhindra att just de bilar som stod uppställda på skotet blev pressade för att stoppa min verksamhet trots att det då var kutym i branschen och fortfarande är vanligt att bilarna står uppställda på många olika platser i väntan på Bilfragmentering. Ett förfarande som dessutom är i överensstämmelse med lag och förordning.
Johansson: ”Näe”. Men varför tog Bilfragmentering kontakt med er? Johansson ordagrant: ”Ja alltså hur hur kommer man åt å skrota bilar i ditt i ditt företag”. Inge Johansson
skriver själv att Bilfragmentering kontaktat länsstyrelsen för att
diskutera den uppkomna situationen med Ingemar Perssons bilskrotning.
(Bil. 5) Bilfragmentering skriver att man
avböjde också att utföra samma uppdrag åt Henning Lundberg & Co trots
att dessa då innehade auktorisation. Därigenom fick länsstyrelsen och
övriga berörda myndigheter och organisationer tid på sig att att reda ut
ett för hela bilskrotningsbranschen principiellt viktigt ärende.
(Bil. 6) Likväl så svarar
Johansson nej på JK:s fråga om han kände till att Henning Lundberg
beställt pressning av bilar på Ingemar Perssons anläggning. Således
mened.
Johansson ordagrant: ”Ja, han var upp på länsstyrelsen på nåt möte och träffade mig och jag tror också att att att Gustav var med och det var ett sånt där spontant möte han kom in i samband med att dom var här för att dom var här uppe och pressade bilar så ville dom diskutera den uppkomna situationen”. Gustav Bjelle har skrivit att ”mötet var av renodlat formell karaktär” Enligt Johansson nu ”spontant möte”. Någon av herrarna måste ljuga !
Johansson ordagrant: ”Nä, jag jag vet inte att jag fick någon kopia utav det är deras sak att ta in det eller hur dom hantera auktorisationen eller återkalla alltihop det är ju rättsenheten jag är inte med i nåt beslut om auktorisation och återkallande eller nånting. Dom meddelar och jag kommer inte ihåg att jag fått nånting. Jag förutsätter att dom sköter det på det sätt dom ska göra, jag konstaterar bara att det var ingen verksamhet dom hade flyttat alltså”. JK: Men dom återkallade ju då och sedan upphävde dom sitt återkallelsebeslut för att dom insåg att dom haft för bråttom och glömt bort att kommunicera det här med Lundberg. Så då upphävde dom ju sitt återkallelsebeslut och sen så satte dom igång en utredning då för att titta var Lundberg möjligen bedrev den här verksamheten för han hade väl protesterat mot att han inte hade upphört med verksamheten. Var du inblandad i det den utredningen på nåt sätt? Johansson: Nä. JK: Inte alls? Johansson ordagrant: Nä, det var auktorisationen så det var rätts. jag var inte inkopplad sen när när Henning Lundberg då skrev skrotintyget och återkallandet och åtal, det är rättsenheten så jag har inte alls haft nåt med det att göra. Johansson säger alltså under ed bland annat att han inte haft något med saken att göra. Mot detta talar A. att han tagit initiativ till återkallelsen genom det handskrivna brevet 1987-09 -02 (Bil. 1) B. att han besökt den nedlagda skrotgården i Sunderbyn för rättsenhetens räkning, anteckningar av Lorefors i PM 1987-10-19, (Bil. 7). C. vidimerat
rättsenhetens beslut om återkallelse 1987-11-03 D. bevisligen tagit del av rättsenhetens beslut 1987-09-21 (Bil. 9) E. att han i rätten sagt att han fått uppgifter från Lundberg om att han hade för avsikt att utfärda skrotintyg.
”Men dom talar ju
inte om för oss vem dom åker och pressar till. Johansson har tidigare, likaledes under ed, sagt att man diskuterat den uppkomna situationen hos Ingemar Persson, nu säger han att Bilfragmentering inte talar om vilka dom pressar hos. Vid något av tillfällena måste han ha ljugit.
10. Johansson ordagrant: Ja, datum han fick det väl få se åtti.. jag tror att han fick auktorisation -85 han redde upp alltså anläggningen på Storheden så fick han fick han auktorisation och då tror jag han var i konkurs och.. Verkligheten var att Dan Lindgren inte hade auktorisation vare sig 1985 eller 1987-09-02 när Johansson uppger att han haft det. Således lögn och mened.
Johansson ordagrant: Ja de, jag läste det, jag läste papperna igår då för att eller jag tror att jag kom ut till honom och titta förbi och sa att nu har du fått din auktorisation. Jaha jag tror han sa att nä vi har ju nu eller i konkurs eller gått i konkurs. Persson: Vilket datum var det? Johansson ordagrant: Det var -85, det var ju då han fick auktorisationen. Då hade han ju ordnat till anläggningen ur miljösynpunkt men sen vad som hände efter konkursen det vet inte jag för då då upphörde den väl att gälla efter nåt år det är ju inte min business det är ju rätts. Hur dom fick meddelande att. Verkligheten är att Dan Lindgren inte var i konkurs 1985. Han fick heller ingen auktorisation då. Dan Lindgren försattes i konkurs 1986-11-12. Således två uppenbara lögner och mened Parentetiskt kan nämnas att själva beslutet om Lindgrens auktorisation inmatades 1987-09-25 i bilregistret efter återkallelsen av Lundbergs auktorisation och vid det tillfället var Lindgren till och med i konkurs vilket är synnerligen anmärkningsvärt med hänsyn till att en bilskrotare blir av med sin auktorisation om han försätts i konkurs.
1987-09-02
upprättar Inge Johansson ett handskrivet brev till länsstyrelsens
rättsenhet: Inge Johanssons
skriftliga utsaga innehåller osanna uppgifter. Ovanstående grundar sig på följande fakta:
Inge Johansson känner också till att ”företaget på Storheden” var i konkurs och inte hade någon egen auktorisation registrerad, utan enligt hans eget vittnesmål, endast behörig att utfärda skrotningsintyg på H. Lundberg & Co:s auktorisation.
Berne Lorefors: Mened Brb 15 kap. §1 1. JK: När fick du
reda på det? Lorefors vittnar annat i hovrätten: JK: När fick du
kännedom om att Henning Lundberg hade samröre med Ingemar Persson och
företaget bildelar? Eftersom det är två olika datum är minst ett felaktigt och bevis för mened.
Lorefors ordagrant: ”Ja, det var ju ute i Sunderbyn. Jag har inte varit på den fastigheten men den ligger alldeles nära 97:an, på vägen 97 vid färjeläget”. Detta är en lögn
eftersom länsstyrelsen fattat beslut om annat Lorefors har även själv vittnat under ed i tingsrätten att han kände till att Lundberg fått sin auktorisation flyttad till ”en tomt som heter Storheden”. Uppsåtet med de felaktiga och motstridiga uppgifterna är att dölja de felaktigheter som begåtts i samband med återkallelsen av auktorisationen som JO kritiserat och som även Lorefors erkänt i både tingsrätt och hovrätt.
JK: I vilket skede skulle det vara? Lorefors ordagrant: ”Ja, det kände jag inte till det var en ut av mina kollegor, Britt Wahlstedt som då hade kontakterna med Henning Lundberg”. Lorefors säger således själv att han inte kände till något trots att han själv undertecknat handlingen. Mened. Han säger även att han undertecknat en handling som gav Lundberg rätt att ”ha auktorisationen kvar på Sunderbyfastigheten” Av handlingen framgår att beslutet inte avsåg Sunderbyn, alltså är ovanstående också lögn. (Bil. 10)
”Det var ett
speciellt förhållande som rådde. Henning Lundberg hade skrotat bilar på
plats han inte fick göra detta. Det skulle också utredas av
åklagarmyndigheten. I samband med detta så kunde man också behöva ta
ställning till huruvida ditt företag hade begått någon oegentlighet,
genom att sälja fordon till Henning Lundberg. Om det skulle
strida kunna mot något som funnits i lagstiftningen”. Några bilar hade heller inte skrotats av Lundberg, bilarna var endast uppställda på Skotet, vilket var fullt lagligt. Både Ingemar Persson och Henning Lundberg friades i alla rättsinstanser. Noteras bör att det är en i själva målet viktigt avsnitt. Länsstyrelsen har genom att åtalsanmäla Ingemar Persson för en vanligt förekommande och fullt laglig verksamhet åsamkat honom sådan skada att företaget tvingades i konkurs. Genom att återkalla Lundbergs tillstånd med motiv att han inte haft bilarna han skrotat på viss plats har de slutligen lyckats i sitt uppsåt att stoppa Ingemar Perssons verksamhet. Återkallelsebeslutet var felaktigt och att på detta sätt konstruera en tredjemanssituation är inte heller riktigt.
5. Lorefors: Nej.
”Henning Lundbergs
engagemang på Storheden avvecklades och övertogs av annan person, Dan
Lindgren övertog Lundbergs verksamhet, Det var överlåtet till Dan
Lindgren, Storhedenverksamheten avslutades i och med att den här andra
firman tog över”.
7.
Lorefors: ”Nej”.
länsstyrelsens
anmälan till åklagare 87-11-09
(Bil. 14)
Trodde du att Henning Lundberg bedrev verksamhet när det här beslutet fattades. Lorefors: ”Nej”. Detta trots att Bilfragmentering enligt Lorefors själv förhört sig om vilka tillstånd Lundberg hade, (Bil. 12).
I återkallelsebeslut 1987-09-21, skriver Berne Lorefors: H Lundberg & Co har överlåtits till KB Bildemontering Dan Lindgren som den 30 januari 1985 meddelats auktorisation tills vidare. Eftersom H. Lundberg o Co upphört med sin verksamhet återkallar länsstyrelsen den för H. Lundberg & Co gällande auktorisationen. (Bil. 9)
Bevisligen, vid sitt återkallelsebeslut 1987-09-21, kände Berne Lorefors till att Henning Lundberg hade verksamhet, och att återkalla auktorisationen med motivering att han upphört med sin verksamhet har skett med uppsåt att tillfoga mig synnerligen skada. Ingemar Persson frågar Lorefors i Hovrätten: ”Med andra ord, finns det inget utrymme för den sorts verksamhet som jag bedrev då? Jag kunde inte beställa bortforsling av 500 bilar av någon auktoriserad bilskrot?” Lorefors ordagrant: ”Det är den uppfattningen som jag har, ja”.
Mened, Brb 15 kap. 1§.
”Jaaa öh.. skrotbråket i i min värld det är betydligt mer också betydligt annat vill jag påstå än Ingemar Persson. Ingemar Persson dök upp i min värld om jag säger så i samband med det brev som Ingemar Persson skrev till länsstyrelsens styrelse 1990” ”Det så att säga de de de för min del starten med med Ingemar Persson”. ”Ja du ska se det som så att att när man pratar om skrotbråket då är skrotbråket i min värld det är gentemot Henning Lundberg, att sedan du är berörd av det på ett eller annat sätt, det kan vara mycket möjligt för jag har inte jag har inte varit medveten om dig om jag säger så i det agerandet som har varit”. ”Nää. Det är det som är så intressant att att att för mitt vidkommande så är, jag återkommer till det, skrotbråket är Henning Lundberg”. ”Då berättade
Henning Lundberg sina bryderier och han visade mig också då ett avtal
som som han hade skrivit med med det bolag som jag tror Ingemar Persson
hade på den tiden. Och det var det var första gången och det var ett
avtal som innebar att att Henning Lundberg hade åtagit sig att skrota
dom bilar som Ingemar Perssons bolag hade”.
Ovedersägliga fakta är, att Gustaf Bjelle redan:
1.
1986-11-19 deltog i
länsstyrelsens beslut angående överprövning av åklagarbeslut mot Ingemar
Persson, Luleå Begagnade Bildelar AB.
2.
1987-08-21 tillsammans
med Inge Johansson blev uppvaktad av Bilfragmentering angående
skrotningen av Ingemar Perssons bilar.
3.
1987-08-25 uppvaktades av
Henning Lundberg som muntligen klagade på återkallelsen av sin
auktorisation. (Bil. 19:2)
4.
1987-10-07 när Henning
Lundberg måste överklaga skriftligt, (Bil. 4).
5.
1987-11-09 i samma
anmälan åtalsanmält både Ingemar Persson och Henning Lundberg.
(Bil. 14)
6.
1988-01-07 tagit del av
avtalet mellan Ingemar Persson och Henning Lundberg där det också klart
och tydligt står Ingemar Persson, Luleå Begagnade Bildelar.
(Bil. 20) 7. 1989-06-01 yttrar sig skriftligt till JO angående länsstyrelsens åtalsanmälan: ”Åklagaren valde att väcka åtal mot Ingemar Persson som ställföreträdare för bolaget och Henning Lundberg för brott mot skrothandelslagen”. (Bil. 21)
Med åberopande av ovanstående bevis har jag visat att samtliga tre tjänstemän, Inge Johansson, Berne Lorefors och Gustav Bjelle redan innan första återkallelsen, och under hela händelseförloppet, mycket väl kände till kopplingen mellan Ingemar Persson, Luleå Begagnade Bildelar AB och Henning Lundberg, H. Lundberg & Co.
Ytterligare bevis
för detta är att Fyrkantens bildemontering, Sveriges bilskrotares
riksförbund, Bilfragmentering och Skrotbranschens nämnd kände till att
länsstyrelsen i Norrbottens län sedan länge haft Perssons
skrothandelsverksamhet aktuell och begärt att åtal skulle anhängiggöras
mot Persson. Slutligen, alla, även länsstyrelsen kände till att det var Ingemar Perssons verksamhet som skulle stoppas men trots det förnekar de tre tjänstemännen under ed i rätten att dom kände till Ingemar Persson.
Polisens anmälningsblankett finns här Kammaråklagare Folke Ailinpietis beslut finns här Överåklagare Gunnar Stetlers beslut finns här |
|
|